När kaoset eskalerar och vinden vänder i rätt sekund.

"Happiness isn't good enough for me, I demand euphoria"
 
Jag levde för det citatet under hösten, mitt ex, som jag hållt fast vid i snart 5 år gjorde så att allt rasade. Visst, det krävs 2 i ett "förhållande" men hade jag aldrig åkt dit den dagen, efter att vi brytit kontakten. Tror jag inte att det hade blivit såhär. Jag valde droger, jag valde alkohol, jag flyttade dit, jag flyttade hem, jag struntade i skolan och ligger riktigt risigt till på den fronten nu. -
 
Jag har börjat skolan igen nu efter jullovet, en vecka klarade jag av. Men utan bra närvaro, läkarintyg redan första dagen och konstant kontakt med min mentor blir jag utkickad. Allt hänger på mig (såklart, vem annars?) Men pressen. Läkarintyget jag var tvungen att lämna för att ens få komma tillbaka löd nått i stil med; Svår depression, agorafobi med paniksyndrom och social fobi. Jag känner mig dock vääääääldigt misstrodd. 
 
Hur ska jag kunna fejka ett läkarintyg som är skrivet korrekt med både läkarens och försäkringskassans stämpel? Säg den som kan det så är jag heeelt på att vara delaktig. 
 
Men nu är jag här, i Nacka, på min skola, på mitt internatrum. 
Vännerna här svek inte, de vet såklart inte hela historien, men att dom tog in mig i gruppen som att jag aldrig varit borta är jag så otroligt tacksam för. Det är inte en självklarhet. 
Det är dessutom hemmafest med flickorna ikväll, det är underbart. 
Utan dem, hade jag aldrig vågat mig tillbaka. 
 
Eftersom min blogg på devote blev raderad, och ingen (än så länge) vet att jag använt den här och speciellt inte återupptagit den så ska jag prova här. Det finns mycket jag behöver skriva av mig om. 
Hur länge det håller; Vem vet. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0