Det vackra i sig är att det alltid är så skört, oavsett vad det handlar om, är det alltid väldigt skört. Som en skör ensam liten snäcka, så lätt att ta sönder, så lätt att förstöra totalt. Om man vill, om man känner att det är det rätta just då. Så enkelt, och över så fort. Som att dra bort ett plåster. "Ska jag dra bort det försiktigt?" "Nej, dra bara, desto fortare är det över" Det tänket förföljer mig. Gör det bara. Gör vad din spontana sida säger, gör vad ditt hjärta ber dig, gör vad du själv tycker är rätt. Vad som känns rätt just då. Varför ångra att man aldrig tog chansen? varför spendera månader, kanske tillochmed år på att tänka; varför gjorde jag inte så?
Att se ett samband i något som inte egentligen är speciellt logiskt, att kunna vara, utan att bli alltför påverkad. Att kunna säga vad som faller in, utan att undra om det var fel.
Om jag gjorde fel eller om jag gjorde rätt, kommer jag kanske aldrig få reda på. Men jag gjorde det iallafall, och på den vägen är det.