Har ni tänkt på hur självklara vissa saker är för en själv, och inte för andra? hur man samtidigt ständigt förundras och förvånas över saker som händer i världen. I vardagen framför allt. Att vissa saker väger lite mer, är lite viktigare och känns mer värda att kämpa för. Medans annat är självklart att släppa. Idag är allt lite borta, lite långtifrån, lite off helt enkelt. Men jag tror det känns bra, jag tror jag har byggt upp en slags distans, det finns där, men mer än så är det inte.

Puss på er.