För en sekund så fanns det inget annat, inget annat var relevant, inget annat kunde få mitt intresse. Just då var jag fast, jag var bunden till något som jag trodde var bra för mig. För jag trodde att glädjen i längden skulle vara mer betydelsefullt än lidandet. Det var då, nu är nu. Nu kan jag vara glad iallafall. Det som är nu, det är relevant och helt jävla fantastiskt. Ett lyckorus, sådär ibland, är aldrig fel. Då får man nöja sig med det.