Att skaffa lösenord på bloggen har aldrig jag riktigt velat förut, men nu verkar det mer eller mindre behövas. För jag bloggar faktiskt för mig själv, absolut ingen annan utan jag ser det bara som ett sätt att ventilera. Men om någon helt utomstående skulle tycka det är intressant att läsa så får man ju såklart det. Men nu har det spridits sig mer inom min närmaste krets. And that's not what I want.
Förut tyckte jag det var drygt med folk som bytte bloggnamn och domäner som andra byter strumpor, men jag kan förstå varför. Ibland händer det att folk som inte borde läsa läser och på så sätt kan informationen komma i helt fel händer. Men den som känner igen sig kan känna sig riktigt jävla träffad och även läsa mitt fina lilla inlägg under, it's dedicated for you ;)

Shit happens, life goes on, tårarna rinner och hatet bubblar upp. Låter det konstigt? neaj, det är ju så vi lever här.