Lycka enda ut i fingertopparna. Allting är så jävla bra för tillfället, de som hänt de senaste veckorna är förhoppningsvis ett minne blott. Jag vill inte hamna där igen, viljan är stor, kanske inte tillräcklig, men absolut större än förut. Jag ska leva livet den här veckan, och jag tänker inte tänka på alla måsten, alla borden och allt som har med sjukhus att göra överhuvudtaget. Vägen till lycka är inte lika svår längre, inte lika full av falska genvägar och skrikiga stoppskyltar. Nu jävlar drar jag till Göteborg, och det känns så jävla bra!

Det ni, ett inlägg skrivet rakt från hjärtat. En text full av känslor och inte längre en tom skriven rad, det betyder något. Kanske sådant ni hellre läser. Who knows?
Jag arbetar bäst under stress, därför satte jag inte igång med packandet förens... 48 minuter sedan, men nu verkar jag ha koll på det mesta, blev kanske liiiiiite mycket menmen, sån är jag!
Wille och Johannes var här ett tag, men sen hände en grej så både Tina och Johannes drog, inte dog som jag höll på att skriva... lyckat. Anyways, så jag och Wille fick vara själva ett tag, galeeeeet mys!
Nu ska jag underhålla mig med Lady GaGa's musik, eventuellt dra på en ansiktsmask och sedan klaga på hur otroligt stressad jag är. Not (; Puss på er!