Dynamiskt. Vackert på något sätt. Känslan av att sitta i ett terapirum på BUP känns sådär otrevligt trygg. Carl skriver på tavlan, mamma och Eva-Britt stirrar intensivt på mig. Bevakar minsta lilla rörelse. Pressen, den återkommande och välbekanta pressen. Jag bör kunna uttryka mig sådär perfekt och felfritt som jag vanligtvis är kapabel till. Men nej, idag gick det inte alls. Istället framställde jag mig själv som en inkompetent idiot med rödgråtna ögon som bara kunde hålla med eller säga nej. Härligt Signe, misslyckande.

Men det får gå för nu. Jag får palla trycket och leva på ruset så länge det är möjligt. Det är härligt. Så det borde vara 24/7. Imorgon blir det SÖS igen, vi ska köra in lite nålar i mina armar och äntligen sätta igång med behandlingen. Sedan ska jag till skolan och faila lite NO och SO prov. Men det är ju kul att träffa Maria iofs.
Nu blir det dusch, lite fix och sådär, bleka tänderna, fixa ansiktsmask och sådant mys. Brukar muntra upp mig lite.

Puss på er!