Det visade sig dock bli rätt bra, jag trivs nu, jag mår bra nu. Antar jag, förutom att jag tydligen svimmar av näringsbrist så mår jag iallafall bra, i huvudet. Visst finns det dåliga kvällar, men det har jag alltid haft.

Jag behöver inte återvända till sunnerby igen, och det är nog det finaste som hänt mig. Jag kommer troligtvis aldrig känna någon ångest eller ens behöva gå av vid "Sorunda Pensionärshem" igen. Delvis för att mina föräldrar har flyttat, och delvis att jag börjar en annan skola. Visserligen inte speciellt långt därifrån, men det spelar inte så stor roll. Jag slipper det där, och det är så galet skönt.

Pöss.