Idag kändes det bättre när jag vaknade, trots att jag vaknade av den alltid så älskade sopbilens tutande så var det faktiskt helt okej ändå. För stunden, och jag antar att det är just det där som man ska lära sig att verkligen uppskatta, skratta le och vara glad när man kan, när tillfället och humör ändå finns där. Ibland går jag tvärtemot allt jag själv skriver och säger, det ska jag inte sticka under stolen med att jag inte gör. Alla är väl en Mrs. Dubbelmoral när det kommer till kärlek och lycka.

Nej. Nu ska jag inte sitta här längre. Ville bara signalera att jag lever. Nu ska jag ut på byn en sväng.
Puss på er!