thoughts

Jag bad dig att stanna. Du ville inte lyssna. Ett förtroende, som alltid var lika starkt. En sommarkväll jag alltid skulle komma ihåg, om drömmen blev sann. Om du gav med dig, om du slutade gå för fort och lämna mig efter. Om du kunde se, om du kunde förstå. För solen lös starkare den dagen, som ett tecken som kunde tolkas som "det är bra nu" Kanske var det allt som behövdes, för att ta sig upp. För att bygga ihop något som länge varit trasigt. Det var så skört att det gick sönder så lätt. Jag blickar inte tillbaka. Försöker, misstanken och rädslan för att misslyckas finns där bakom och lurar fortfarande. Det var länge sen, men det finns där än.

Jag älskar mitt liv.


Kommentarer
Postat av: c

Så vackert du skrivit,man blir alldeles tårögd

Kram!

2010-06-02 @ 20:01:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0